Lägesrapport

Första dagen efter första träningen dagen innan. Ingen träningsvärk. Inte minsta ömmande. Någonstans. Vad är fel? Är jag så helt utan muskler? Så otränad att musklerna har förtvinat? Skrämmande. Otäcka tanke. Jag borde nog träna i dag också. För att få till några muskler. Så jag har några att ha ont i. Fast å andra sidan vet jag hur det blir. När träningsvärken väl infinner sig kommer klagan. Den otroliga klagan över hur ont det kan göra. Att ingen någonsin har haft så ont som jag har. Helt säkert. Kanske inte ska träna i dag i alla fall. Av ren omtanke. På min familj. Till min familj. Om min familj. Vad heter det? På, till eller om?
Jag går ut och går i stället. Trampar på för att få till lite steg. Ny vecka betyder 50 000 nya steg. Går man så många steg borde man få lite muskler i benen. Eller hur!? Flaxar man på duktigt med armarna kanske de kan få sig en eller annan muskel också. Så jag kan få lite träningsvärk. Efter nästa träningspass. Fasen. Maken kanske tror jag maskar när vi tränar. Eftersom det inte värker. Nu vet jag. Uteblir träningsvärken efter nästa pass ska jag låtsas. Ojja, stöna och stånka - som bara den. Gå så där konstigt som bara en med rejäl träningsvärk kan. Stappla lite stelbent. Nu blev det ju konstigt. Fel faktiskt. Skulle jag få träningsvärk efter nästa träning är det ingen som kommer tro mig. Alla kommer tro att jag fejkar. Blir lite som "vargen kommer". Är nog bäst att inte luras. Absolut inte om så viktiga saker som träningsvärk i alla fall. Får jag träningsvärk är det väldigt viktigt att jag blir trodd när jag klagar och gnäller. Jätteviktigt!