Barbamamman dök aldrig upp i morse. Tack och lov. Men fy vad jobbigt det var att vara så där uppblåst. Undra vad det berodde på? Nåväl. Båtbojen är tillbaka. Allt är som vanligt.
Morgonen tillbringade jag på en:
Den till höger om jag ska vara lite petig. Det tycker jag det finns fog för i just det här sammanhanget. Den till vänster är nämligen crosstrainern from hell! Det var den jag började min träningskarriär på. Det är något fel på den. Något allvarligt fel. Eller så tycker den helt enkelt inte om mig. Den är trögare än allt trögt. Spelar ingen roll hur man trycker och fixar med alla knappar som finns. Den är toktrög.
Det här är vad jag ser när jag crosstrainar. Inte speciellt kul. Men i dag fick jag dra på smilbanden lite i alla fall. Nu vet jag inte om det syns vad som står på lappen på väggen. Men den texten tillsammans med vikterna som sitter på manicken framför var lite rolig. Faktiskt.
Efter 22 minuter på crosstrainern hade jag tydligen inte fått nog i dag. Hade mer ork över så att säga. Så jag tog och provade på något nytt.
Löpband! Men man måste inte springa på ett sånt. Man måste inte ens jogga. Så det så. Jag gick. Med raskt tempo. Väldigt raskt. I motlut. Rackarns vilka moderniteter det finns. Motlut på platta backen. Inomhus. Perfekt för skinkorna. Jag gick i 16 minuter! Snacka om att jag är stolt över mig själv. 38 minuters träning! Nu behöver jag bara komma på hur jag ska motivera mig själv till att göra situps. Det blir inte lätt. Det vet jag. Situps måste vara det absolut värsta man kan utsätta sig själv för. Det är tråkigt. Det är jobbigt. Man får ont i nacken. Och inte går det lätt heller. Det är tungt som attan!
Nu ska jag sätta mig i bilen och åka 10 mil för att hämta ena tonårsdottern på skolan så vi kan åka 12 mil åt ett annat håll. För att träffa en ortoped. Logiskt? Inte ett dugg. Men det blir så när man bor lite avsides och landstinget inte tycker att man ska åka till det sjukhus som ligger närmast utan till det som ligger på rätt sida länsgränsen. Oavsett avstånd. Vi bor 4,5 mil ifrån ett sjukhus men hör till ett som ligger 12 mil bort, enkel resa. Dessutom är ena tonårsdotterns skola i samma lilla stad som det närmaste sjukhuset ligger. Och har man barn som inte vill missa något i skolan i onödan blir det till att åka lite bil. Men det är ju fint väder. Kallt men fint.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar