fredag 3 december 2010

Ohängd unge anländer

Det var ju det här med barn. Barn som inte förstår. Förstår en mammas oro när dom inte hör av sig. När dom bara försvinner från jordens yta liksom. Som myndige sonen gjorde. Han försvann totalt. Fanns inte att hitta. Gick inte att nå. Var bara borta. Hokus pokus typ. Han som dagligen uppdaterar sin facebook-status. Oftast flera gånger per dag. Han hade inte uppdaterat på 24 timmar. Hans mobiltelefon var avslagen. Han skulle flyga till Sverige. I går. Skulle landa på svensk mark kring 22.30. Han var borta. Jag ringde, skickade meddelande och kollade flygtider som en galning. Hela natten. Typ. Han gick inte att finna. Planet landade 01.24, om jag kommer ihåg rätt. Det finns det inga garantier för. Jag väntade till 03.00 ca. Inte ett liv. Inte ett pip från sonen. Jag gick och la mig. Vaknade som en sämre zombie i morse när klockan ringde. Borde finnas VAMT, Vård Av Mammans Trötthet. I dag har varit en bra dag att vara hemma för VAMT. En jättebra dag för VAMT.
Hela dagen har jag ringt myndige sonens telefon. Hela dagen har den varit avslagen. Jag har kollat hans facebook-profil. Helt dött. Inte en uppdatering. Till slut fick jag nog. Toknog! Hade sett myndige sonens planer på en hotellnatt. I närheten av flygplatsen. Vilken jäkla tur att han landade på en liten flygplats. Det minskade ju ner antalet hotellalternativ. Efter noga överläggning med mig själv ringde jag upp det hotell som låg närmast. Då var klockan nästan 13. Tycker nog att jag höll mig länge ändå. Det var en mycket sympatisk man som svarade. Han har nog aldrig försvunnit från jordens yta. Han har nog känt sitt ansvar gentemot sin mor. Så trevlig var han. Han lugnade mig. Han talade om att myndige sonen både checkat in och ut. Puh! Äntligen ett livstecken. Myndige sonen hade alltså landat i Sverige i alla fall. Dubbelpuh!! Tackade den vänlige mannen för hjälpen och önskade han en trevlig helg. Andades sedan ut. Satte mig ner och bara andades. Snacka om att man är larvig. Jättelarvig. Men vad då? Det är mitt barn. Klart man oroar sig. Speciellt när ett så inarbetat mönster plötsligt bryts. Då blir jag orolig. Tydligen. Men nu är det bra. Nu är maken på väg hem med myndige sonen.

Är det någon som törs sätta emot? Sätta emot på att myndige sonen kommer bo vid datorn i helgen. Gör inte det. Myndige sonen kommer ha datorn på. Dygnet runt. Helt säkert.  

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar