Jaha, så har ytterligare ett barn kommit ett år närmare mig. För så är det. Det vet alla. Vi vuxna blir inte äldre. Barnen kommer ikapp bara.
I dag är det yngsta dotterns tur att fylla år. Hipp, hipp, hurra för henne i dag! Halv åtta i morse klev jag upp. Halv åtta! Men är det födelsedag så är det. Då ska det sjungas så födelsedagsbarnet i fråga vaknar. Och hon har en förmåga att vakna tidigt, när hon fyller år. Inte annars. Annars vaknar hon gärna kring 10.
Hur länge måste man hålla på så här? Att kliva upp tidigt och sjunga menar jag. Det är snudd på mammaplågeri. Faktiskt.
Tonårsdöttrarna behöver man inte sjunga för längre. De vill sova. De vill absolut inte bli väckta av min skönsång. Förståndiga barn.
Kvällen är räddad. Av skolans julshow. Inte den bästa dagen att ha en julshow på tycker yngsta dottern. Jag håller faktiskt med henne. Det blir liksom svårt att få den rätta kalasstämningen när man ska släpa med sig släkten dit. För så blir det. Dessutom blir kvällen väldigt lång. Middagen serveras väldigt sent i det här huset i dag. Det måste bli så. Julshowen börjar klockan 16 och slutar förmodligen inte före 19. Så, som sagt, sen middag blir det. Men förhoppningsvis är det värt det. Det var det i fjol i alla fall.
Julstädningen börjar närma sig sitt slut. Tog badrummet i går. Det var dumt. Att delegera är bättre. Ryggen tyckte absolut inte om det påhittet. Den straffade mig rejält i natt. Varje liten rörelse gjorde svinont. Så nu går jag omkring och ser ut som en stukad ostkrok. Söt som få ska du veta. Ena tonårsdottern säger att det ser ut som jag gjort i byxorna. Tvåan alltså. Inte snällt. Alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar