Sju månader kvar!

Till midsommarafton alltså. Precis, i dag. Det är det ingen som pratar om. Nähädå. I dag pratas det om att det bara är en månad kvar till julafton. Det vet väl alla vid det här laget. Det har väl ingen missat! Men hur många tänker på att det faktiskt bara är sju månader till midsommarafton? Jag gör det. För jag har en kompis. Visst blir man förvånad att jag har en kompis!? Men jag har en kompis. En kompis som hatar vintern. Hur man nu kan göra det. Det förstår jag inte. Vintern är ju helt underbar. Eller kanske inte hela tiden. Inte när det är -30 grader i flera dagar. Men utan vintern vill jag inte vara. Det vill min kompis. Så för hennes skull påminner jag om att det inte är toklångt till sommaren. Endast sju månader så håll ut polarn!

Eftersom det faktiskt bara är en månad kvar tills kylskåpet ska fyllas till bristningsgränsen av mat man inte äter upp är det dags. Dags att sanera. Hur kan det komma sig? Att vårt kylskåp alltid är fullt. Fullt av ingenting. Är man sugen på något gott så inte sjutton finns det i kylskåpet. Det finns nog inte någon annanstans heller för den delen. Men kylskåpet är oftast proppfullt. Ändå finns det sällan något gott där. Man öppnar dörren bara för att  konstaterar att det inte finns någonting där. Fast det är fullt. Jag plockade ut allt och ställde det på köksbänken. Plockade ut allt ingenting liksom. Det blev bra mycket av ingenting. Ingenting tar upp stor plats.

Nu är kylskåpet redo för julmaten. Nu är det bara hälften av ingenting som står i kylen. Resten åkte i soptunnan. Så där ja. Där lyckades jag väl reta en och annan miljövän med den meningen. Men det gjorde det. Åkte i soptunnan alltså. Jag erkänner. Jag komposterar inte. Själva sopsorteringen är jag väl inte så duktig på heller. Men sorterar ut glas och papper. Det gör jag. Ett litet steg i rätt riktning. I alla fall.