Pensionärer och strumpor

Klockan är 22.32, cirka. Maken och jag har precis tittat på veckans avsnitt av Pensionärsjävlar. Ganska roligt program. Faktiskt. Det är nu min mobiltelefon ringer. Vi tittar på varandra. Jag och maken. Undrar vem sjutton som ringer den tiden. På mobilen. Kl. 22.32, cirka. Mor. Mor ringer. Den tiden. På mobiltelefonen. Inte hemtelefonen. Inte helt utan att man funderar på om det hänt något. Tror inte någon kan gissa vad mor hade på hjärtat. Jag kunde det inte i alla fall. Inte ens på trehundrafemtioelfte försöket. Hon ville ha hjälp med att fylla på sitt refillkort till mobiltelefonen. Kl. 22.32!
Vissa delar i Pensionärsjävlar går ut på att man utnyttjar folks välvilja (oftast) att hjälpa de äldre i vårt samhälle. Naturligtvis driver man med de stackarna som hjälper en pensionär. Jag trodde för ett ögonblick att mor hade tittat på programmet och bestämde sig för att testa mig. Men icke. Hon behövde på fullt allvar hjälp att fylla på refillkortet. Kl.22.32. Men inte för att hon skulle använda mobilen omedelbart. Inte heller för att hon skulle ut på äventyr i morgon. Mest bara för att hon hade kommit på det då. Vid den tid man tror pensionärer sover. Då mor brukar sova. Men inte i dag. I dag ska hon greja med saker hon inte kan med. Tur för henne att jag är en kvällsmänniska.

I natt blir jag nog uppe. Hela natten. Och vakar. Över Äsch. Vår älskade hund. Jag säger bara. Ååååå... Jag har krypt på alla fyra, jag har ålat, jag har använt ficklampa, jag har tassat runt ute på gården, jag har kutat upp och ner för trappen - utan resultat. Strumpjäveln jag så fint tejpade fast runt hennes baktass är borta! BORTA! Strumpan som skulle hjälpa henne slippa tratten. Strumpan med Ior på. Just den strumpan går inte att hitta. Någonstans. Nu återstår frågan. Har hon ätit upp den? Det är nog bara att vänta och se. Har hon svalt den hoppas jag hon kräks upp den. Snart. Innan den vandrar vidare. Då kan det behövas operation. Jag som ska på julshopping med jobbet i morgon. Det betyder att jag inte finns på hemmaplan. Känns inte bra att lämna henne hemma. Ensam. Kanske tar jag egen bil. Så hon kan följa med. Så jag har bättre koll på min eventuellt strumpätande hund.