Livet rullar på och jag med för den delen

Jag klarade det! Jag tog mig genom den klart jobbigaste tiden på länge. Med förståndet i behåll. Tror jag i alla fall. Jag har då inte märkt av några försämringar. Det har säkert familjen. Om man frågar dom. Det låter jag bli.
Nu fortsätter livet sin vanliga lunk. Endast två dagar i veckan behöver jag jobba på annan ort. Då får jag dessutom jobba med det jag tycker är roligt. Det jag valt att arbeta med. Barn med särskilda behov. Det finns en kvinna som skrivit några kloka rader om just barn med särskilda behov.

Barn med särskilda behov?
-Jag kallas ett barn med särskilda behov.
-Barn med särskilda behov blir så lätt barn med särskilda besvär.
-Barn med särskilda besvär blir så lätt "särskilda".
-Särskilda barn blir så lätt isär-skilda.
-Isärskilda barn får så lätt särskilda behov.
-Särskilda behov är inte särskilda - bara STÖRRE.
-STÖRRE BEHOV har väl även du .......ibland.
Av; Berit Schaub

Nog sjutton har då jag större behov ibland. Just nu har jag ett stort behov av att familjen fortsätter plocka undan efter sig. Det börjar liksom bli lite sämre med det. Det gäller inte alla i familjen. Vissa fortsätter plocka. Men vissa gör det inte. Inte i samma utsträckning som förra veckan. Men det klart. En ourplockad diskmaskin är jobbig. Den tar en evighet att plocka ur. Det vet väl alla.
Familjen har blivit bättre på att plocka undan. Det har den. Men det är en bit kvar till perfektion. Det är det. Men lite roligt är det. Alla blickar jag får när jag lämnat något framme. Jag kan riktigt höra hur dom säger "jaha, hon lämnar framme hon, det blir ett jäkla liv när jag gör det". Det är en sanning med modifikation. Jag har inte påpekat en enda gång att någon lämnat något efter sig. Skulle inte komma på tanken att göra det heller. Då försvinner vitsen med testet. Meningen är ju att det ska gå av sig självt. Att de själva ska se hur rörigt och stökigt det blir. Fast vem vet. Dom kanske inte bryr sig.

Vet inte hur jag ska få ihop en text där följande passar in. Tror inte det går. Inte just nu i alla fall. Så det får bli som det blir.
När jag väntade vårt fjärde barn strulade min magen lite. Ganska mycket faktiskt. Om man ska vara ärlig. Och det ska man. Det har min mor lärt mig. Hur som helst. Den strulade så pass att jag började fundera på lavemang. För att få någon ordning på den liksom. Nämnde i något sammanhang för maken att man borde köpa microlax. Som tur var sa jag det inte i samband med att han skulle åka till någon matvaruaffär. Utan jag sa det bara så där. Helt utan vidare liksom. Tur var nog det. För maken alltså. Affärsbiträdet hade säkert fått sig ett gott skratt. Det tror jag. Han visste inte då vad microlax är. Det vet han i dag. Med all säkerhet. Han frågade nämligen mig vad det var för lax. Om det var någon speciell lax som bara kunde tillagas i micro. Alltså jag höll på att skratta mig halvt fördärvad. Såg framför mig hur han letade i frysdiskarna efter en förpackning microlax. Hur han sedan frågade ett affärsbiträde var de hade den. Om det kanske var så att det rent av var slut. Så här i efterhand var det lite synd att han inte åkte iväg. Och frågade efter microlax. På Ica. Det hade varit riktigt roligt.