Nu är det nära

Ännu en arbetsdag till ända. Det trodde jag inte i morse. Då var känslan mer av det slaget att jag aldrig skulle komma hem igen. Att dagen skulle vara för evigt. Konstigt att vissa dagar är så.

Tack vare underbart lunchsällskap vände det. Dagen blev bra! Bra mycket bättre. Och inte nog med det. Den tog slut!!

Att sätta ett kryss i rutorna under förra inlägget klarade ni ju av fint. Riktigt bra måste jag säga. Trots att inte alla rutor syns. Jag vet inte vad det beror på. Jag vet inte hur man fixar till det. Jag bryr mig inte. Det är säkert bara en negativ ruta. Negativitet vill vi inte veta av. Alls.

Nu hoppas jag ni fortsätter kryssa.

Det saknas något. Något viktigt. Väldigt viktigt. Snö! Jag vill ha snö. NU! Mycket snö. Överallt. Ute alltså. När väl löven ramlat av träden blir det mörkt. Så vansinnigt mörkt. 

Tänkte på det när jag åkte hem efter jobbet. Det är kolsvart. Det skulle kunna springa en hel älgflock över vägen utan att man såg dom. Skrämmande. Rent fruktansvärt. Som om inte det räckte. Jag sitter alltså i bilen och tänker på älgar. Älgar som kutar kors och tvärs över vägen. Och är livrädd. Då bryter trafikinformationen den ordinarie radiosändningen för en varning. Japp. För älgar på vägen! Precis på den väg jag körde. Det är snudd på skrattretande. Och direkt hjärtinfarktsframkallande. Nu var det ju inte så att älgarna stod bakom nästa kurva. De stod inte alls i närheten av där jag var. De var ungefär en mil bort. Men de var på samma vägnummer. Det räcker för att skrämma slag på mig. Speciellt när man sekunderna innan suttit och funderat på skenande älgar. 

Som sagt. Jag vill ha snö. NU! 

Kylan kommer nog till veckan. Bara kylan kommer blir det ordning. Då kommer snön. Kanske snöar det till veckan. Då syns älgarna bättre när de kutar över vägen.  

Kallt golv möter varm hundtass. 

Jag har börjat skriva en lista på vad jag ska handla när vi åker på vår shoppingtur. Ja, jag vet. Jag och mina listor. Men i det här fallet är det direkt nödvändigt. Med yngsta dottern som shoppingkamrat är det lätt att bli bortkollrad. Min lista är dessutom väldigt spretig. Har bestämt mig för att göra egna ljus. Då behövs vekar. Ljusvekar alltså. Blommorna här hemma har nästan sagt upp sig så blomjord måste inhandlas. Skit. Tycker inte om att plantera om blommor. Men vad gör man? Fönster utan blommor i ser oinflyttade ut. Tycker jag. Sen var det ju det här med underkläder. Måste nog byta ut lite. Börjar bli museivarning på det jag har. Får inte glömma att det snart är första advent. Måste ha gardiner till matrummet. Matrummet. Vad uppblåst det lät. Som bord med stoppade stolar. Stolar med så fint och dyrt tyg på att man inte törs sätta sig på dom. Så är det inte här. Det är bara en öppen planlösning. Bara ett rum där köksbord och stolar står. Men lik förbenat måste det köpas gardiner dit. Snart. På fredag typ. Så, listan ser ut som följer; vekar, blomjord, underkläder och gardiner. Än så länge. Hinner både lägga till och dra ifrån innan fredag. Förmodligen har yngsta dottern ett och annat önskemål. Hon hasplade ur sig ett i morse. Kläder. Hon är banne mig klädtokig. Det ska alltid handlas kläder. Hon är alltid utan. Kan inte förstå det. Hon är nog den enda i det här huset som har en överfull garderob. Det finns en sak till som borde skrivas upp på listan. Något roligt. Ja, just det ja, julklappar. Ja, det var inte något roligt. Utan något jag borde köpa. I alla fall några. Eller det kanske räcker om jag börjar fundera på vad jag ska köpa. Så kan jag köpa dom en annan gång. Det blir bra. En annan gång.