Helgen började med en rivstart. Eller rivstart. Jo, kanske det var en rivstart i alla fall. Med mina ögon mätt. Tant är inte purung så party en fredag kanske är en rivstart.
Började med bastubad. Endast jag, maken och yngsta dottern vågade oss in i värmen. Tonårsdöttrarna och pojkvännen "bangade". För det är väl så man säger. När man är lite cool. Jag är inte cool. Jag säger så ändå. Bara för att jag kan. När vi var klart hade en Snigel med familj landat i vårt kök. Kul! Slemmigt? Inte ett dugg! Byns Snigel är inte av den slemmiga sorten. Mest bara go och glad. Faktiskt.
Vi hade en trevlig kväll som avslutades på byns hotell. Skulle visst vara after work där. Med risk för att låta elak. Det är några 08:or som köpt byns hotell. Dom tror nog att det går att omvända en by. Bara så där. Att haka på storstadstrenden med after work. Att det ska strömma in folk. Utan vidare. Det fungerar inte riktigt så här. Det är inte så att man bara slinker in när man har vägarna förbi. Ingen har liksom vägarna förbi. Man måste bestämma sig för att transportera sig dit. Bestämma sig för att ha vägarna förbi. Dessutom finns det inte så mycket folk i den här byn så det kan strömma in. Snarare droppa in en och annan. Nu droppade det inte in speciellt många. Inte många alls. Faktiskt. Trots det blev vi kvar tills lyset tändes. Jag och maken. Mitt i natten. På en fredag.
I dag tvättas det här. För ovanlighetens skull. Eller? Varför har ingen uppfunnit självrenande kläder? Jag menar, vi är inne på 2000-talet. Det borde väl finnas sådana kläder nu. För inte allt för många år sedan trodde nog alla att man skulle köra bil i luften på 2000-talet. Att man skulle gå klädd i silverfärgade kläder och ha fåniga frisyrer. Att maten bestod av ett eller två piller och inget annat. Nu vet vi bättre. Men. Självrenande kläder. Det borde finnas. Så jag slapp tvätta. Så jag slapp reta mig på all smutstvätt som landar i tvättunnan precis när jag tömt den.
Travakademins träff i dag har blivit flyttad till nästa helg. Trist kan man tycka. Visst är det så. Men jag behöver nog en kväll i soffan. En lugn och sansad kväll. En kväll med enbart familjen. Med "Så mycket bättre" på tv:n. Har man blivit tokgammal om man tycker om det programmet? Då är jag från och med nu tokgammal. Så det så.
I morgon är det fars dag. Barnen hade kommit på en kanonbra farsdagspresent. Ena tonårsdottern och pojkvännen åkte iväg för att inhandla den perfekta presenten. Den andra tonårsdottern och yngsta dottern jobbade febrilt med förberedelserna här hemma. Det krävs en del tillägg för att presenten ska bli fulländad. Besvikelsen blev total när den inte fanns. Jo, den finns säkert att få tag på. Flera mil bort. I en stad inte helt nära oss. Eller i en lite mindre stad inte allt för långt bort. Men det är där. Den perfekta presenten får vänta till jul. Den blir lika perfekt då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar