Rutiner och raggisar

På mitt nya jobb finns det vissa rutiner. Rutiner som ska underlätta. Rutiner som inte är så jätteroliga. Rutiner som måste göras. Varje dag. Eftersom jag har ett minst sagt annorlunda schema slipper jag dessa rutiner. Då borde ju allt vara frid och fröjd. Eller hur? Nopp!! Jag tycker lite synd om mina nya kollegor. Eller synd om. Jag tycker det blir fruktansvärt orättvist. Därför brukar jag erbjuda mig att ta vissa rutiner för att underlätta. För att göra det hela lite mer rättvist. Men om man ska vara ärlig. Det är nog mest för att lätta mitt samvete. Varför jag ska ha dåligt samvete vet jag inte. Jag bara har det. Nästan alltid faktisk. Alltid är det något mer man borde gjort eller inte gjort. Nåväl.
Jag brukar erbjuda mig att ta disken efter mellis, dammsugning, soputtagning och skrivning av nästa dags schema. Inte världens roligaste jobb. Absolut inte! Förrän i dag. Helt plötsligt hör jag mig själv nynna medan jag torkar av borden och känner hur jag småflinar när jag dammsuger. Hallå!! Snacka om pucko. Vad har hänt? Har jag så tråkigt liv att torkning och dammsugning har blivit roligt? Eller har jag helt enkelt blivit gammal? Ja, jag vet, man måste inte tycka sånt är roligt bara för man är gammal. Men jag vill tro att det är så. Så då tror jag det. Men vad som hänt vet jag inte. Kanske är det bara min hjärna som slagit en kullerbytta. Igen. Tror faktiskt min hjärna har världrekord i kullerbyttsslagning. Coolt. Jag har en hjärna i världsklass. Det du!

På tal om kullerbyttor. Kullerbyttan hjärnan slog så jag började sticka håller i sig. Raggisar nummer 7 är nu klar!

Nu har maken kommit på att han också vill ha ett par så det är bara att lägga upp nya maskor. Hej och hå!