Tjoho, vad jag är glad!

Underbar morgon!

Helgen har varit riktigt bra! Alla fönster är putsade. Alla!! Tror inte någon kan förstå hur glad jag är. Ingen. Det gör ingenting. Jag är glad i alla fall. Trallalaaaa liksom.

Ingen sovmorgon blev det i helgen. Inte ens en halv. Sova får jag nog göra någon annan gång. Men å andra sidan får man en hel del gjort när man är uppe så tidigt. Tvätta till exempel. Så tonårsdottern slipper låna pojkvännens kläder. Men det var som jag trodde. Det kom ner en bunt tröjor. En bunt som förmodligen legat på dotterns rum.

Tro det eller ej men i dag kom yngsta dottern med en bunt kläder. Vad är det för fel på mina barn? Varför samlar dom på kläder? Varför inte lägga dom i tvättunnan på en gång? Curlingmorsa eller inte. Jag hämtar inte deras smutstvätt. Ligger inte kläderna i tvättunnan blir dom inte tvättade. Så enkelt är det. Så det så!

Här styckas och mals det älgkött för fulla muggar. Duktiga barn! Tonårsdöttrarna och pojkvännen styckar och karvar. Jag och yngsta dottern mal ner köttet till köttfärs. Maken håller koll på någon viktig fotbollsmatch på tv:n. Alla har en viktig uppgift att fylla när köttet kommer. Sakta men säkert ser jag frysen fyllas på.

Tur man har öron. Annars har jag nog svalt huvudet. Så brett är mitt leende när det kommer hem älgkött. Jag må ha problem med löst springande älgar. Stora problem! Styckade och malda har jag inga som helst problem med. Känner mig duktig. Duktig för att jag och maken i många år prioriterat att ge våra barn älgkött. Mer ekologiskt än så kan det väl inte bli. Inbillar mig att det inte finns bättre kött. Vänta lite... nu har jag bestämt mig. Det finns inget bättre kött. Punkt slut.

I morgon är det dags för vardag igen. Nu är det bara en vecka kvar. En vecka kvar till höstlov. Ett lov som jag inte är speciellt ledig från. Men någon dag ska jag vara ledig. Har lovat döttrarna en hel shoppingdag i ett köpcenter inte helt nära oss. Pucko! Hur i hela fridens dagar tänkte jag där? Shopping. En hel dag!? Ett typiskt exempel på hur det blir när min mun inte har någon som helst kontakt med hjärnan. Vem vet. Jag kanske inte kan vara ledig. Jag kanske måste jobba hela lovet. Varför inte hela helgen också. Bara för att liksom. Nej, så kan man inte göra. Inte alls. Har man lova så har man. Så är det!