Klart!

Nu blir nog ena tonårsdottern glad. Sockarna är klar! Blev de likadana? Nej, men nästan. Jag är faktiskt lite stolt över mig själv. Jag har lyckats sticka raggsockar, ett helt par! Trots trasig armar. Som värker nu. Det gör dom. Det var verkligen inte helt lyckat att sticka men jag gjorde det ändå. Att ta det så långt som att säga att jag lärt mig sticka tycker jag inte vi ska göra. Men jag lyckades läsa en stickbeskrivning. Med hjälp av mor förstås. Och jag lyckades få till ett par raggisar. Utan fysisk hjälp! 

  

Man hinner bara göra klart en sak och nästan glädjas åt resultatet innan nästa uppdrag/önskan läggs fram. Nu vill yngsta dottern att jag ska sticka något. Typ benvärmare fast de ska sitta runt handlederna. Det hade inte varit några större problem om det inte var för en sak. Hon vill ha hål för tummarna! Hur i hela fridens dagar gör man planerade hål? Jag kan bara få till små oplanerade hål. Som hamnar lite vart som helst och kan bli hur många som helst.