Nu känns det som jag stickat hur länge som helst. Men lik förbenat har jag inte ett strumppar. Jag ger mig inte. Innan jag lägger mig ska båda strumporna vara klar. Men en sak vet jag. De kommer inte se likadana ut! Det kommer dom inte. Det ser jag redan nu. Finns risk för att jag åker på att sticka en tredje socka. Så de blir i ungefär samma storlek.
Ena tonårsdottern provade den färdiga sockan och tyckte om att skaftet var ganska slappt och hängde lite. Det var inte riktigt meningen att det skulle bli så. Det andra skaftet hänger nog inte lika mycket. Eller det hänger inte alls. Förmodligen beror det på krampen i fingrarna och händerna. Att krampaktigt hålla i strumpstickor sätter sina spår. Det verkar som jag bara stickar hårdare och hårdare. Spännande det här.
Jag köpte en virknål och garn till en mössa i dag. Tokig? Jaha! Än tokigare blev det när jag kom hem med det. Ena tonårsdottern ville prova att virka en mössa. Det har nog snurrat runt i hennes huvud också. Det är inte utan att jag börjar misstänka sviter efter operationen. Psykologiska sviter.
Hennes virkkarriär började med att hon ville ha hjälp att lägga upp maskor. Av mig! Gissa om jag njöt när jag fixade det. Men sedan var jag totalt över. Hon mummlade och muttrade bakom virknålen. Till slut struntade hon i allt. Att det gick åt skogen för henne var mitt fel. Jag hade tydligen köpt för klent garn. Jag som tog hjälp av den långa kvinnan i garnaffären. Det var hon som sa vad jag skulle ha för garn. Jag ser inte skillnad på garn och garn.
Mor frågade om jag köpt raggsocksgarn. Vad då "raggsocksgarn"? Jag köpte det garn som hade den färg jag ville ha. Huruvida det var raggsocksgarn eller tröjgarn vet väl inte jag. Kanske är det så att ena tonårsdottern får gå omkring med något som borde blivit en tröja på fötterna. I olika storlek. Vad vet jag. Jag har bara lyckats få till något som kan liknas vid sockar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar