Nää, jag är inte tjurig!

När jag väl bestämt mig brukar jag inte ge mig. Men början på mitt stickäventyr hade kunnat få ett snabbt slut. Jag köpte garn och strumpstickor i dag. Att man måste göra något med garnet innan man börjar sticka visste inte jag. Eller jag hade nog bara förträngt de gånger jag suttit med armarna i vädret hållandes garn som mor nystade. Så det blev trassel. Efter cirka två minuter. Det var bara att riva upp de stackars maskor jag hunnit lägga upp.  

 Efter lite trasslande. Eller mycket trasslande.

Riktigt så där ska det ju inte se ut. Hjärnan fick snurra några varv och sedan kom jag på hur man skulle göra.

Naturligtvis måste jag snitsa till det med en till färg. Varför göra det enkelt? Naturligtvis var även det garnet tvunget att trassla en hel del innan jag fick upp det på ett nystan. Sen rullade det på ganska bra. Tills det var dags för hälen. Den förhatliga hälen. Hälen alla varnat mig för.Det svåraste på hela strumpan. Eftersom det är ena tonårsdottern som vill ha ett par raggsockor försökte jag övertala henne. Att inte ha någon häl. Det gick inte! Jag drabbades av stora prestationsnerven och fegade jag ur så jag hoppade över en inbjudan till att vara med på ett stickcafé. Alltså var det bara att bita i det sura äpplet och ringa mor. Samtidigt som jag försökte tyda ett recept, förlåt, en stickbeskrivning jag hittat på internet. Sticktermer är rena grekiskan för mig så mor fick förklara och förklara igen.

Efter några borttappade maskor, flera telefonsamtal till mor och ett gäng riktigt fula ord hade jag fått till något som i alla fall liknade en häl.

 Det var ungefär där som jag gav mig f#n på att sockelände skulle bli klar. Nu! Nu gick det inte riktigt så fort. Jag hade lite problem med alla stickor, trasslade liksom in mig i dom. Men till slut. Skam den som ger sig.

Inte en alldeles perfekt socka. Men det är min FÖRSTA raggsocka!! Synd bara att tonårsdottern har två fötter. 

Ett stort tack till bloggerskan som lagt ut receptet, att det ska vara så svårt att få in i huvudet att det heter mönster eller stickbeskrivning, och till min egna telefonsupport - mor!