..mycket! Jag har ett jobb nu för tiden som innebär att man måste vara ute. Oavsett väder. Tydligen. Jag tycker inte om regn. Speciellt inte när det är kallt. I dag är det kallt. För kallt. För min smak.
Michelin-gubben har fått sig en fru. Med t-shirt, collegetröja, fleecetröja, långkalsonger, jeans, täckkjol och jacka på blir det lätt så man man kan tro det i alla fall. Likheten är slående så att säga. Naturligtvis ska man även lägga till vantar och mössa. Trots alla kläder har jag frusit som en kinesisk nakenhund i Sibirien. Jag fryser fortfarande. Klagolåten från familjen blir nog stor i kväll. Jag kommer elda vedspisen röd. Tokröd.
Som om det inte räckte med utevistelse för i dag. Äsch piper och gnäller. Hon försöker få mig förstå hennes behov av rörelse. Ja, naturligtvis även hennes behov av ett helt annat slag.
Dagar som i dag är det inte roligt att vara hundägare. Tur man är barnägare också. Barn ska utnyttjas. Det tror jag. Eftersom jag inte är helt säker ska jag prova det nu. Undra vem man lyckas lura? Måste nästan bli någon av tonårsdöttrarna. Yngsta dottern åker som en vante efter Äsch. Visserligen en ganska rolig syn skulle jag tro. Men elak. Jag är inte elak. Inte speciellt ofta. Bara ibland.
Mor fick för sig en gång att hon skulle gå på promenad med Äsch. Det gick inte så bra. Äsch gick åt ett håll. Mor följde efter. Men inte lika snabbt. Sekunden innan mor stod på näsan släppte hon kopplet. Jag och myndige sonen skrattade oss fördärvade. Elaka vi. Men det såg ganska kul ut. Eller. Det såg väldigt kul ut! Så nej, yngsta dottern kan inte gå ut med hunden. Kanske när det kommit snö. Om hon tar på sig skidor. Och hjälm.
I morgon är det torsdag. Torsdag innebär jobb på min gamla arbetsplats. Som delvis är min nuvarande också. Underbart! I morgon blir det roligt att åka till jobbet. Faktiskt. Det är hemskt att inte trivas på sitt jobb. Jättehemskt. Faktiskt. Att varje dag på något sätt gräva fram orken och styrkan att göra ett bra jobb. Fast man inte trivs. Något annat vore otänkbart. I min värld. Man får inte jobba bland barn och inte göra sitt bästa. Varje dag, varje minut, varje sekund. Kan man inte göra det ska man byta jobb. Eller sjukskriva sig. Man ska i alla fall inte vara bland barn då. Anser jag. Än så länge klarar jag av att vara så pass professionell. Frågan är bara hur länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar