VAB

Bilden är lånad från internet

Måste gjort något rätt. Så han där uppe blev glad. Eller i alla fall så han tyckte jag behövde få vara hemma en dag eller två. Naturligtvis är det inte snällt mot yngsta dottern. Jag menar att hon var tvungen att bli sjuk. Men ibland måste man offra sig. För den goda sakens skull. I det här fallet gäller det ju mammans mentala hälsa. Nu är det inte så att yngsta dottern ligger platt på rygg och flämtar. Inte ens lite feberyrningar behöver hon stå ut med. Hon har ont i halsen och näsan kör med öppna spjäll. Det är inte värre. Men tillräckligt för att hon behöver vara hemma. Och jag med alltså. Vad gör man när man är hemma med sjukt barn då? När barnet mest ligger på soffan och jäser. När man inte kan åka flera mil för att inhandla garn och annat nödvändigt för sin egen utvecklings skull. Man gör allt det där man skulle gjort i helgen. Allt tråkigt alltså. Sen sitter man framför datorn och surfar runt. När man inte passar upp snorungen med mat, dryck eller sällskap.
I morgon är en annan dag. I morgon ska ena tonårsdottern opereras. Risken finns att yngsta dottern måste följa med, snorandes. Men det lär väl fungera det också. Maken har liksom fullt upp på sitt jobb han.

Tjolahopp, tjolahej, kom precis på en mindre angenäm sak. Grodan ska besiktas i morgon. Inte bra. Den får nog åka ut på baksidan med nedsänkt front och en massa plumpar i protokollet. Dyrt och tråkigt kommer det bli. Det vet jag. Grodan har liksom gjort sitt i den här familjen. Ja, Grodan är alltså min bil. Den ser bara ut som en groda, den hoppar inte fram. Inte än kanske det är bäst att tillägga.

Nu har jag inte tid med det här. Måste kvista upp till affären innan middagen. Jag ska baka äppelkaka. Jag! Förvirringen i hjärnan har inte släppt. Undrar när jag återgår till mitt normalläge? Vad nu normalt är?