I dag är det dags

Grodan klarade sig! Den överlevde och hoppade glatt ut från besiktningen. Den får leva ett år till alltså. Bra.

I dag är det en halvhistorisk dag. Om nu något kan vara halvhistoriskt. Ena tonårsdottern ska operera bort omgivningens skiljemärke. Tvillingarna ska bli mer lik varandra. Eller som en bekant sa "hur ska jag kunna se skillnad på dom nu?". Som om de var så lik varandra. Det är dom inte!

Jag kan förstå att ena tonårsdottern vill ta bort sitt födelsemärke. Samtidigt är det lite vemodigt. Pricken över i:et försvinner. För gott. Vi frågade henne för några år sedan om hon ville ta bort födelsemärket. Svaret vi fick då var "då är det ju inte jag". Hon var väldigt bestämd på den pricken, förlåt, punkten. Då. Nu är det annat. Nu ska märket bort.
Hennes nerver ligger utanpå kroppen. Det märks på flera sätt. Ögonen har fått den för henne så typiska blicken, nervblicken. Kan inte förklara hur den ser ut men ögonen ser glansiga och småstirriga ut. Fingrarna pillar okontrollerat på allt. Om inte annat trasslar dom in sig i varandra. Hon pratar, pratar, pratar och pratar. Om vad? Inte en aning. Bara en massa nervöst svammel. Att inte doktorn tänkte på de i hennes omgivning. Då hade han kanske skrivit ut lugnande till henne. Så vi runt henne fick det lite lugnare.
Mitt i den nervösa röran yrar yngsta dottern runt och snorar. Inte helt idealiskt att ha en snorunge just i dag. Hon är för sjuk för att lämnas ensam. Hon får helt enkelt följa med. Spännande bilresa lär det bli. Toksvammel från ena tonårsdottern och snorhissning av yngsta dottern. Undra vad jag ska hitta på? Tror öronproppar är en bra sak att ha med. Och en stor påse tålamod. Och ett gott humör. Väskan blir full med bra att ha saker.