Nu är det gjort!

Äntligen! Ena tonårsdottern har äntligen blivit av med sin prick. Nu blir det inget mer "pricken över i". Nu blir det stora I istället. Hon var nervös. Det var hon. Sköterskan från förra besöket var lika korkad i dag. Det var hon. När tonårsdottern försökte förklara vad som skrämmer henne fick hon iskallt till svar "det är så mycket man måste göra här i livet och det här är en sån sak". Korkskalle! Men lugnet lade sig i operationsrummet. Mamman var med och höll handen. Och pratade lugnande. Påminde även tonårsdottern om att andas lite nu och då. Hon andades.

För alla som känner mig erkänner jag, jag tittade, tittade och tittade. Åå, vad jag tycker det är fascinerande med skalpeller och sår. Trist att man inte fick ha mobilen påslagen. Då hade jag tagit kort. Inte helt omöjligt att jag videofilmat heller. Om vi bott i en större stad hade jag genast sökt jobb som operationssköterska.

När vi blev kallade till väntrummet utanför operationssalen satt ett äldre par där. Mannen gjordes klar för operation. Tanten var med som moraliskt stöd kan man tro. Det var ett gulligt gammalt par. Men så fort mannen gått därifrån tassade tanten iväg på toaletten. Jag och tonårsdottern satt och småpratade. Allt för att hon skulle andas och slappna av. Hon började bli lite blek om nosen dottern. Plötsligt hör vi ett ljud. Tror att båda två var lite tveksamma till om vi verkligen hade hört rätt. Jodå. Prrruuuuuut, pruutt, prrutt, pppprrrruuuuutttt. Lät det från toaletten. Alltså om man tänker räserbajs. Då får man fram det där fräsande pruttljudet. När jag insåg att jag hört rätt brast det för mig. Jag tokskrattade. Tyst. Hela jag hoppade på stolen. Tonårsdottern fick raskt tillbaka färgen i ansiktet. Med råge! Hon skrattade hon också. Samtidigt försökte hon få mig att fortsätta prata. Antagligen för att pruttandet inte skulle höras lika bra. Det var stört omöjligt att prata. Jag hade fullt upp med att andas. Då slutade tanten prutta.

Jag samlade mig och började prata. Hann säga två ord tror jag. Sedan satte tanten igång igen. Pprrutt, ppprrruuuuuttttt, prutt, prruttt. Jaha, då var det kört igen. Att skratta hysteriskt är inte lätt. Speciellt inte när man måste göra det tyst. Tack och lov var andra pruttstunden lite kortare. Om tanten hade räserbajs eller inte vet jag inte men hon var rackarns så snabb att torka sig, tvätta händerna och komma ut. Vips kom hon uttassandes. Såg dessutom helt oskyldig ut. Undra om hon ätit lite väl många katrinplommon till frukost? 

Var det någon som trodde att vår röda fas var över nu? Tji fick ni!

Någon, jag vet inte vem men jag har mina aningar, har lyckats få rödfärg på ena barstolen i köket. Konstigt. Jag menar att färgen hamnat där. Så vitt jag vet (hahaha, vad fyndigt. Vitt!) målas det utomhus. Stolen har inte varit ute, vad jag vet. Ja, ja, vår röda fas fortsätter alltså.

I morgon ska jag inhandla nödvändiga handarbetsattiraljer. Bara så du vet. Om jag inte uppdaterar bloggen på några dagar har jag trasslat in mig i garnet. Och sitter fast. 

                                                                                                                     Kaninbilden är lånad på internet