Ångesten kryper närmare och närmare. Snart är det dags för arbete igen. Åååå, vad jobbigt! Jag har kommit på vad mitt förvirrade tillstånd beror på. Eller kommit på... Jag har äntligen erkänt för mig själv. Jag vantrivs som bara den på mitt nya jobb. Jag tycker verkligen inte om min nya arbetsplats. Eller det är inte arbetsplatsen, det är arbetsuppgifterna. Jag vill inte jobba med det arbetsgivaren har förflyttat mig till. Jag vill inte! Men nu är det som det är. Det är liksom bara att gilla läget. Av den anledningen har min hjärna gjort en eller två frivolter för mycket. Den söker något roligt. Något annat, Något som kan få mig att tänka mer positiva tankar. Något som kan tänkas väga upp skiten. Typ.
Att jag är lite lätt förvirrad är inget nytt men att hjärnan så totalt hade sagt upp sig från allt logiskt tänkande är lite skrämmande. Hur tänkte jag när idén om virkning kom upp? Förmodligen tänkte jag inte alls. Hur ska jag kunna virka med två mindre fungerande armar? Logiken slog till som ett blixtnedslag i dag. Tadaa! Pucko!! Inte ens knyppling är ett alternativ. Vad sjutton ska man hitta på när armarna inte fungerar? Kanske anta en lite större utmaning? Lära mig virka med fötterna. Det vore något. Nu snackar vi utmaning! För att öka på utmaningen lite lägger vi till stickning. Jag skulle kunna sticka ett par raggsockar. Med fötterna. Det blir nog inte så roligt för mig, men familjen lär få sig ett och annat skratt. Det vill nog till att de använder skyddsglasögon när de är i närheten. Annars är nog risken stor för en eller annan strumpsticka i ögat.
Morgondagens uppdrag är alltså klart. Inhandla stick- och virkprylar samt beställa tid för fotvård. För säkerhets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar