Nu har yngsta dottern och jag gjort Dublin. Alldeles själva! Vi tuffade till oss och skickade iväg maken och myndige sonen på whiskeyprovning. Jag som kan tappa bort mig själv i en Ica-affär. Men vi hittade det vi skulle och hittade till mötesplatsen vi bestämt med maken och myndige sonen. Några fynd blev det allt. Men att shoppa i en affär där bakgrundsmusiken är på så hög volym att det krävs att man skriker för att höras var lite annorlunda. Faktiskt riktigt svårt. Jag menar, mina engelskakunskaper är inte de bästa. Att höra och samtidigt förstå vad den vid kassapparaten säger var inte helt lätt.
Vi åkte buss från hotellet till Dublin. Dubbeldäckare. Det var intressant. Vi satt på övervåningen och där såg man allt. Kyrkogårdar, trädgårdar, röran folk hade på sina bakgårdar och husfasader. Myndige sonen förklarade att man enkelt ser huruvida ett bostadsområde är bra eller mindre bra. Står det hästar i trädgården eller lite här och där är det ett sämre område. Vi såg en hel del hästar.
Här ligger man tätt...
Lilla gubben står fastknuten på en bakgård. När en häst är det första man ser på väg in i ett bostadsområde vet man att det är ett sämre område, enligt myndige sonen.
En absolut nödvändig text på gatan vid ett övergångsställe om du frågar mig. Jag tittar konstant åt fel håll. Det är ett under att jag inte blivit påkörd än.
För dom som undrar vart uppdateringarna har tagit vägen kan jag tala om att det beror på inloggningsproblem. Vi har fortfarande roligt och trevligt på den gröna ön./ÄlgEva
SvaraRadera