Helgen var riktigt trevlig, trots förlust som vanligt, på travet. Synd bara att jag gick och blev sjuk. Inte helt oväntat efter en vecka bland alla nya bacilurer. Immunförsvaret sliter hund kan man säga. Nu är det vätska, nässpray, ipren och näsdukar som gäller.
Första veckan på nya jobbet är avklarad. Det har gått så där. Att lära sig övergigantiskt många namn på så kort tid som möjligt är svårt. Eller att lära sig nya namn går väl an men att sedan para ihop namnen med rätt ansikten är värre. Det är konstigt det här med namn och ansikten. När jag fick mitt första barn såg jag att han inte såg ut som en Anton eller Nils. Likadant var det med de tre andra, de såg inte ut som en Alma, Lisa eller Wilma. Tyvärr lider jag av samma syndrom nu, vissa barn ser inte ut att heta Hanna eller Olle fast de gör det. Genast blir det mycket svårare att para ihop rätt namn med rätt ansikte.
Det börjar dra ihop sig. Nästa vecka åker maken och jag tillsammans med yngsta dottern för att hälsa på myndige sonen i hans nya hemland. Spännande. Pirrigt. Overkligt på något sätt. Trodde att verkligheten hade hunnit i kapp mig vid det här laget men det verkar inte så. Min son bor i ett annat land. Jag var och beställde ett nytt pass i går. Jag måste ha ett pass för att få hälsa på sonen.
Mina barn växer upp. Skrämmande tanke. Jag blir alltså äldre jag också. Samtidigt tycker jag det är roligt och spännande att följa deras utveckling. Att se vilka individer de håller på att utvecklas till. Få facit på om deras uppfostran var så trygg och bra som jag inbillade mig.
Maken satt och tittade efter bilar till tonårsdöttrarna i går. BILAR! Alltså bilar med stor motor, fyra hjul och en ratt. "Det är lika bra att börja titta nu" sa han. "Det är inte många månader kvar". Inte många månader kvar?? Hur gick det så fort? Snart ska väl yngsta dottern ha moped också. Jag måste vara jättegammal! Det är alltså inte konstigt att jag är trött. Det beror på min ovanligt höga ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar