Tillbaka till verkligheten.

Trettonhelgen är avklarad. Maken och jag var på premiärfiske på en liten sjö inte helt nära oss. Hur det gick med fångsten kan vi lämna utan några större omnämnanden. Tycker jag. Maken tycker säkert att man bör nämna hans fångst. Vännen (fiskdödaren) tycker säkert att hennes fångst bör nämnas. Jag tycker att vissa saker mår bäst av att lämnas osagda.

En dag i friska luften avslutas bäst i glada vänners lag. Vännen (fiskdödaren) och vännens man bjöd på en fantastisk tre-rätters middag. Det mesta antingen närproducerat, egenplockat eller egenskjutet. Visst är det lite coolt?! Egenskjutet. Av vännen (fiskdödaren).

Det var mycket snö kring den lilla sjön. Väldigt mycket.

Bilresan dit. Ja, vi åkte faktiskt bil. Inte skoter. Kanske var det lika bra det. Att vi åkte bil alltså. Isen var tunn. Vattnet på isen djupt och snön på isen ännu djupare. Nåväl. Bilresan dit var vacker. Mängder av snö på alla skogens träd. Höga snövallar. Bitvis så höga att det kändes som vi åkte i en igloo.

I morgon börjar skolan igen. Jag börjar inte jobba i morgon. Armen är inte på långa vägar bra. Ändå har den fått vila. Hela jullovet. Familjen har fixat och donat. Men ibland måste man göra saker själv. Och då har värken tagit ny fart. Nattsömnen är fortfarande störd. Att det ska vara så svårt att ligga still när man sover. Så. När alla återgår till vardagen åker jag till röntgen. Skulle mycket hellre jobba. Väldigt mycket hellre. Att gå hemma är inte min favoritsyssla. Och speciellt inte när man inte kan göra något. Dagarna blir fruktansvärt långa och tråkiga.