Utebliven el

Jodå. Snön kom. Till slut. Inte kom det några mängder. Det gjorde det inte. Men det räckte till för att ställa till det för elleverantörerna. Och för oss som betalar för att få el till våra bostäder.

Jag skulle till doktorn. När man ska till doktorn ska man vara hel och ren. Har mamma sagt. Alltså tar man en dusch. Det gjorde jag. Och det gick bra. Tills jag stod med shampo fulla håret. Då gick strömmen. Jaja, tänker den som inser att det inte behövs el för att duscha, vad spelar det för roll? En hel del kan jag säga. När man har en halv hästman som hår behövs balsam. Det gör det. Inga problem i vanliga fall. När man kan se. Men. Hur i hela fridens dagar känns en balsamflaska? Jag kände mig fram på hyllorna och hittad något som kunde vara en balsamflaska. Tom! Det här med tonåringar. Ska vi ta det här och nu? Vi kan ta en del av det. De har inget som helst tänk när det gäller att hantera tomma förpackningar. Tror de att flaskorna fylls på automatiskt? Om man låter de stå. Jag kan säga att det gör de INTE. Nåväl. Jag fortsatte att känna mig fram på hyllorna. Till slut hittade jag två flaskor som det fanns lite i varje. Man är inte sämre än att man kan blanda. Jag menar, nöden har ingen lag. Kanske man skulle haft ett fönster inne i badrummet. Kanske.

Hur det gick hos doktorn? Nja. Det beror på hur man ser på det hela. Man kan säga att jag fått jullov nu. Så kan man säga. Man kan också säga att jag blev sjukskriven. Om man vill. Eller så kan man säga att jag fått ett straff. Ett arbetsförbudsstraff. Så ser jag på det hela. Som ett straff. Samtidigt inser jag att det är ganska svårt, faktiskt snudd på omöjligt, att göra ett bra jobb med en arm. Att dessutom inte vara utvilad på dagarna gör inte saken bättre. Det finns någon undersökning som visat att trötthet i trafiken som lika farligt som att köra rattfull. Jag menar. Vem går full på jobbet? Inte jag i alla fall. Sedan finns det en aspekt till. Jag har ett gäng år kvar att arbeta. Det gäller att vårda kroppen. Väl. Så nu håller vi tummarna att remissen behandlas snabbt och att jag får komma iväg med min arm. Så jag blir bra någon gång.