Fobier.

Man kan ha en fobi. Det kan man. Men när går rädslan över till en fobi? Är det när man ser älgar överallt? När man hör ett knak i skogen och är helt övertygad om att det är en älg som kommer? Eller är det när alla djur som kommer ut framför bilen är älgar. Oavsett om de är i storlek som en kråka eller rådjur. Eller när man står på altan en mörk kväll och hör något, oavsett vad, och skulle kunna sätta pengar på att det är precis just nu som första älgen kommer vandrandes över gården? Är det då rädslan har förvandlats till en fobi? Då är det en fobi ena tonårsdottern har. Fast inte för älgar. Nej, nej. För utklädda människor. I alla former. Att julhandla med henne kan vara spännande. Det är ju tomtar överallt.

Att hon av alla tog på sig jobbet som tomte känns otippat. Väldigt otippat. Hon stoppade tröjan med en kudde. Tog på tomtejacka, mask och luva. Så lång var allt bra. Hon skrattade. Sedan var det dags att inspektera utstyrseln. I spegeln.

"F#n, jag blir ju nästan rädd för mig själv", hördes det när hon tittade i spegeln. Skrattet? Det försvann. Men barnen blev glada. I alla fall.