Ännu mer luciafirande.

Inte heller i dag var det någon gosse som ville vara Lucia. Men 16 tjejer tyckte att just luciarollen var den roligaste. Några tappra tärnor lös med sitt ljus. En hel hög med tomtar tassade in. Även några pepparkaksgubbar hakade på tåget. Men. En enda stjärngosse såg jag. Vad är det med just stjärngossarna? Varför är det så sällan någon vill vara det?

Småtärnorna pillade nervöst på sina ljus. Tittade storögd på alla föräldrar som satt i bänkarna och lyssnade. Yngsta dottern sjöng tillsammans med en kompis, Cris Medinas slagdänga. Nu vet jag vart min sångröst är. Den bor i yngsta dotterns hals. Hon kan sjunga. Det kan inte jag.

Snön som lyste upp allt så fint i några dygn är på väg bort. Belysningen på altanräcket var mjukt inbäddad i fluffig snö. Det är den inte längre. Den är mer naken. Kan man säga. Just nu är det drygt två grader varmt och blåser. Man ser med blotta ögat hur snön försvinner.