Underbara omtänksamma familj

Om du lever i en familj. Låt säga en lite större familj. Innehållande minst fem personer. Med en eller två pojkvänner på besök ibland. Om du gör det. Passa dig! Bäst vad det är bestämmer sig nämligen familjen för att låta dig ta sovmorgon. Utan att informera dig. Naturligtvis. Om det sedan slumpar sig att samtliga familjemedlemmar glömmer bort din existens. Samtidigt. Säg inte att jag inte varnade dig. För att sådant kan hända alltså. Det hände mig. I går. Vad följden blev?

Jag sov bort hela dagen. HELA DAGEN! Jag skojar inte. 15.46 vaknade jag. Kvart i fyra. På eftermiddagen. Varför ingen väckte mig? Någon trodde inte att jag var hemma. Någon hade inte märk min frånvaro. Någon trodde att jag tittade på film. Maken ville nog mest bara se hur länge jag kunde sova.
När kvällen kom och normalt folk går och lägger sig. Då även mina familjemedlemmar stöp i säng. En efter en. För att orka upp dagen efter. Då satt jag där. Ensam. Hur pigg som helst. Efter ett antal timmar i soffan tittandes på det ena tråkiga tv-programmet efter det andra för att bli lite trött gav jag upp. Provade sängen. Utan önskat resultat. Snurrade hit. Snurrade dit. Tittade på klockan 04.30 sista gången. Nästa gång jag tittade på klockan lät den ilsket. Ögonen gick i kors och påsarna hängde långt ner på kinderna. 07.00. Dags att kliva upp. Efter lite drygt två timmars sömn. Jag kan sammanfatta dagen med ett ord - lång. Men nu, när jag borde vara trött. När jag borde betala för att få sova. Kan jag det? Icke! Har nog passerat medvetslöshetsstadiet och gått in i övertrötthetens förlovade land. Så tvättstugan - här kommer jag....