Vet inte riktigt vad det är som mor är så förtjust i just där. Hon pratar om alla blommor som finns att köpa men jag vet inte riktigt jag.
Vi vandrade runt på gator och torg. För att fördriva tid. I väntan på att tåget hem skulle gå. Det var tur det. Att vi vandrade runt alltså. Det gav mig tid att komma på en sak att köpa till maken. Och faktiskt hitta den. Mitt i all denna vandring dök det upp en liten kontrast till allt nytt.
En gammal spårvagn. Lagom bucklig och skamfilad i lacken.
I ärlighetens namn tillbringade vi mest tid på centralen.
Orken att vandra tog slut tre timmar innan tåget skulle gå. Att sitta där och titta på alla som jäktar åt olika håll är ganska avslappnande.Och roande. Speciellt när en "kostymnisse" tog till flykten. I rena förskräckelsen. För vad?
En duva! En fotlös hungrig duva som letat sig in på centralen fick mannen att fly.
Är det någon som tror mig om jag säger att det pågick en filminspelning på centralen när vi kom dit? Jag kan säga att det gjorde det. Men nej, jag kom inte med på bild.
När man åkt tåg från en stor stad till en lite mindre är det inte så tilltalande att sätta sig i bilen och köra nästan 10 mil. I mörkret. Men så är det när man väljer att bo lite på sidan av. Jag klagar inte. Inte ett dugg. Men att köra i mörkret är en sak. Att köra i total dimma är en helt annan sak.
Jag såg inte mycket. Alls. Lyset som syns är inte ett möte. Det är mina billjus. Att det dessutom var någon minusgrad gjorde att hastigheten drogs ner ännu mer. Men inget negativt som inte har något positiv med sig. Om en eller annan älg fått för sig att kliva ut på vägen hade jag på sin höjd puttat lite på den. Jag hade inte fått in den i bilen i alla fall. Bilen före mig tog det inte lika lugnt. Kan man säga. Endast sladdspåren var kvar på vägen. Bilen? Den stod i diket.
Nu ska jag njuta lite av att äntligen vara hemma. Sedan ska jag sova några timmar. Så jag orkar åka till en annan stad i morgon. För lite bad. Men lugn. Jag är inte ledig. Jag åker med jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar