Mardrömsnatten

Härom natten var vi björnvakt. Ägaren försäkrade att björnen var snäll. Den behövde bara ha tillgång till sin sovbur så skulle allt gå bra. Jag tyckte att buren var i minsta laget men ägaren sa att björnen ville ligga i den. Hur björnen skulle få plats i buren förstod jag inte men tänkte att ägaren borde veta.
Det fanns en sak som skulle kunna bli ett problem. Andra tonårsdottern hade precis köpt en jämthundsvalp. En valp som skulle växa upp och bli värsta älghunden. Hur skulle valpen klara av att ha en björn sovandes i huset?

Björnen kom, med ägaren i släptåg. Inkvarteringen gick bra. Ägaren åkte hem. Kvällen förlöpte utan några större problem. Morgonen efter vaknade jag och smög mig ner. Hur skulle björnen reagera? Skulle den se mig som ett hot och äta upp mig hel? Björnen brydde sig inte nämnvärt om mig. Den låg inknölad i den på tok för lilla buren. Endast rumpan stack ut. Puh! 

Efter en liten stund började jag fundera vart andra tonårsdotterns valp var. Jag ropade. Jag lockade. Jag visslade. Ingen valp. Efter lite letande hittade jag valpens söndertuggade halsband. På golvet under köksbordet. Men ingen valp. Gulp. Andra tonårsdottern skulle inte bli glad. Det visste jag. Men vad hade hänt valpen?

 
Jag vet faktiskt inte vad som hände valpen. Jag kan bara gissa. Gissa att björnen åt upp den. Och spottade ut halsbandet. Jag vaknade nämligen efter att jag hittade halsbandet.