onsdag 14 september 2011

Inbillad förföljningsmani?

Om man lånar ut en släpvagn. Vad skulle kunna hända? Jag menar. Den åker från punkt A till punkt B. Sedan åker den från punkt B tillbaka till punkt A. Eller så åker den från punkt A till punkt B för att sedan åka halvvägs tillbaka till punkt A. Och där skulle historien kunna ta slut. Om man inte vill berätta om släpvagnens sista färd. Den med bärgningsbilen. Eller om vad som orsakade släpvagnens död. Mer rätt vore att säga vem som orsakade döden. Jag säger bara en sak. En sak. Jag är förföljd. Förföljd. Av älgar. Överallt. Är det inte en döing på en älgdragare så är det huvud av nämnda djur som hoppar på en annars tom släpvagn. Jodå. Jag lyckades hamna bakom en man som transporterade ett par älgskallar på sin släpvagn. Och jodå, de hoppade upp och ner. Som för att skrämma mig. Liksom.
Är det någon som missat bilden som spridit sig som en löpeld över tidningar, bloggar, facebook och twitter? Allting började som en liten notis här. Bilden? Den ser ut så här:

Om vi återgår till släpvagnen. Om vad som blev släpvagnens död. Du anar vart jag är på väg nu va?


Vi kan säga så här. Älgen springer inget mer. Alls.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar