Ursäkta röran, vi bygger inte om men.....

.... vi möblerar om. Så började min första arbetsdag efter åtta veckors semester. Ett något decimerat gäng möttes upp i morse. Endast halva styrkan var på plats. Det betyder två tjuriga tanter med en vilja av stål och hallonkräm i armarna. Det var bara att kavla upp tröjärmarna och grotta in sig i hyllorna.

Och som vi grottade runt. Allt plockades ut. Verkligen ALLT. Sedan tog hallonkrämen över. Då ringde vi efter lite flyttförstärkning. I form av maken och ena tonårsdottern. Hyllor är tunga att konka runt på. I alla fall för två tanter med hallonkräm i stället för biceps.

Vi, tanterna alltså, nöjde oss med att bära runt madrasser, kuddar, pärmar, korgar, pennor, pussel, vattenkokare, små bord, stolar, tamburiner, kossor, bollar, väskor och en miljon andra saker. Sådana saker klarar hallonkrämen av.

Det är inte klokt vad mycket saker som ryms i en hylla. Eller ryms och ryms. När allt kom ut på bord, fönsterbrädor, golv och stolar var det svårt att tro att allt hade fått plats i en hylla en halv dag tidigare.

Det tog liksom aldrig slut. Hur vi än gjorde blev det bara mer och mer saker. Överallt. Högarna växte. Okontrollerat.

Man brukar prata om ett organiserat kaos. Men i just det här fallet blev det nog mer ett konstaterat kaos. Utan någon som helst organisation. Från början till slut. Fast slutet har vi inte kommit till. Än.
Vad vi gör i morgon ter sig ganska uppenbart. Vi fortsätter sortera. Och vi bär sakerna ett varv till. Kanske två.