Ena tonårsdottern föll för mina böner. Ett provisoriskt växthus skulle skapas. I dag. För ett lyckat resultat behövs vissa ingredienser.
En "stadig" grund.
Lite blå plast.
Hämtade med fyrhjuling. För det är mycket roligare så.
Hammare. Skruvdragaren är med maken. Spik. Av olika storlek. Till och med en och annan dyckert (hur sjutton stavas det?) fick vara med. Tumstock. Penna. Och sågen.
Visserligen sist men. Helt klart den viktigaste ingrediensen.
Två galna tonårsdöttrar. Med glimten i ögat.
Efter lite mätning och streckdragning var det dags. För sågning. Alltid lika roligt. Eller hur det nu var.
Ena tonårsdottern hamrade och spikade. Spikade och hamrade. Minst tusen spikar slog hon i.
Sen tog hon en välbehövlig paus.
För att inta dryck. Väl kyld dryck. Det blir tydligen varmt när man spikar. Det blir det inte när man fotar.
Om det nu sitter någon och funderar vart den blå plasten kommer in i bilden kan jag säga. NU!
Det är nu dyckerten (det var det där med stavningen) får rycka in. Eftersom även häftpistolen har en dag med maken.
Hur det blev? Alldeles strålande! Skulle bli mäkta förvånad om det inte drar ihop sig till skörd snart. Väldigt snart.
När kvällen kommer och det börjar bli lite svalare ute. Då.
Då ställer jag mig på tå. Håller tungan rätt i munnen, mumlar, muttrar, svär och pillrar ner framsidan av den blå plasten. Och vips har plantorna paketerats in.
Växthus? Tja. Och där inneslutna frodas plantorna får vi hoppas. En bra början för tonårsdöttrar att förstå värdet av egenodlat.
SvaraRaderaFyrhjuling behövs inte för att bygga växthus så vitt jag vet. Men visst, en sån maskin kan ju göra byggandet roligare och man ska väl ha roligt i livet.