Blommor både här och där

Tonårsdöttrarna har börjat "pimpa" bilen. Inte min alltså. Deras. För den som missat varför de delar på en bil kommer förklaringen. Maken lovade samtliga barn i den här familjen var sin bil den dagen respektive unge tog sitt körkort. Galning, tänkte jag. Han tyckte nog i det ögonblicket att det var minst 100 år tills det skulle hända. Men. Har man med barn att göra går tiden fort. Väldigt fort. Även i den här familjen. Myndige sonen har än i dag inte tagit något körkort så.... Men tonårsdöttrarna. De har bara haft bil och körkort för ögonen sedan de började närma sig 16 år.
Plötsligt var dagen där. Dagen när en av ungarna kom hem och var med körkort. Maken började känna av sitt löfte om en bil. En bil som lite snabbt skulle bli två. Inom samma år. Förmodligen inom ett halvår. Jag ojade mig. Som vanligt. Om varför han var tvungen att lova något sådant. Fattade han inte att den dagen skulle komma? Han letade bilar med ljus och lykta. Hela vintern. Att hitta två "rätta" bilar var inte lätt. Det slutade med att tonårsdöttrarna fick välja. Två lite sämre bilar och alltså var sin bil. Eller en lite bättre att dela på. Naturligtvis valde de en lite bättre. Förmodligen med en tanke i bakhuvudet. Man kan alltid låna morsans bil.
Åter till "pimpandet". En bilklädsel inhandlades i dag.

Som alla säkert vet har bilklädslar en förmåga att rymma. Bäst vad det är sticker de liksom bara. Ut genom bildörren och sedan är de borta. Spårlöst. Det är i alla fall vad tonårsdöttrarna tycks tro.

Men den här klädseln sticker ingenstans. Någonsin.

Jag har också ägnat mig åt lite "pimpning". Av bordet på altan.

Trots makens protester köpte jag en vaxduk. Har för länge sedan tröttnat på alla kletiga textildukar som kräver tvättning efter nästan varje måltid. Det blev faktiskt riktigt somrigt. Så här i slutet av juli.

Mina odlingar lever. Det är massor av små tomatembryon på gång. Till och med melonen lever. Och blommar.

Men jag misstänker att de behöver komma in. I värmen. För att det ska bli färdiga frukter. Så. I morgon har ena tonårsdottern lite arbete framför sig. Hon ska bygga ett högst provisoriskt växthus. Sen tror jag hon ska få bygga ett riktigt åt mig till nästa sommar. Det vore något det. Att pyssla med i vinter. Som examensarbete menar jag.