Bara att jag lyckades få till något som liknade sockar. I miniformat. Bara det. Det är värt mycket. Men be mig för allt i världen inte att göra om det. Har inte en aning om hur jag gjorde. Bara att jag gjorde det. Hade inget mönster. Ingen beskrivning. Så det gällde att snabbt som ögat göra socka nummer två. Medan jag fortfarande kom ihåg hur. Trots onda armar. Jösses vad ont man får i armarna att sticka så smått. Jag får ont annars också. Det får jag. Men inte på långa vägar lika ont.
Annars gör jag inte så mycket. Faktiskt så lite som möjligt. Jag har ju semester. Tjatig? Jajamen!
Sååå söta :-)
SvaraRaderaJo, så gör jag också... minnet eller lite slarviga anteckningar på hur man gjorde den första för att få den andra likadan. Brukar funka.
Ont i armarna låter ju inte så bra förstås.Hoppas att det är övergående. Det går kanske att sticka bort..?
Sticka är jättekul.
SvaraRaderaUnderbara "mini"raggisar,
När man gjort såna där små minisar förstår man varför de kostar lika mycket som vuxenmodellerna ...
Pyssla odla och påta i jorden är underbart.
Att visst överlever annat inte hör tillL
Livet gåta så att säga.
Att "odla" är kul, till och med när inte kroppen lyder.
Jag har arbetat med barn med speciella behov och att skicka hem en planta i en liten burk....
Stoltheten hos barnet,glädjen hos föräldern/föräldrarna.
Tack för din kommentar hos mig...
Ska försöka "låna" hummlan.
Tur det finns "nyvuxna" (en barnkommentar om ålder) i familjen