Snart så.

Aprilväder. I maj.

Yngsta dottern var något deprimerad när hon kom ner i morse. Nu var det ju inte så att snön låg i drivor precis. Men den fanns där. Väl synlig. Det räckte. Tydligen.

Jaha. Så var det en ny månad då. Snart är det jul. Igen. Kanske skulle jag vara ute i tid för en gångs skull. Med julklapparna menar jag. Börja handla nu. Det blir väl roligt. Att sitta där på julafton och öppna paket innehållandes bikini, vattengevär, flipflop, solskyddsfaktor 40 och ett badlakan. Det skulle kunna vara kul. Det skulle det. Om det fanns ett paket med en flygbiljett till ett varmare land i. Då. Då snackar vi kul. Men nu tänker inte jag börja med några julklappar. Inte än på ett tag. Nu tänker jag planera för en sommar först. Stackars jag ska ju vara ledig. I typ åtta veckor. Jobbigt. Att hitta på något att göra. I åtta veckor. Hahaha. Inte ett dugg. Jag ska slappa. Ta dagen som den kommer. Chilla. Som ungdomen säger. En tur till den gröna ön och myndige sonen ska också hinnas med. Mellan allt slappande. Så jo. Nog längtar jag. Till sommaren.

Va till skogs en dag. För att rensa tankarna. Trodde jag skulle se något roligt. I djurväg. Tog alltså med mig kameran. Som vanligt, säger de som känner mig. Vad jag såg? En sädesärla och denna. Det var allt.

En ensam trana. Inte ens ett tranpar alltså. Men han måste ha landat lite fel. Mitt på en myr. Brukar inte tranor spatsera runt på åkrar? Eller trivs dom i skogen också? Eller kanske är han det där undantaget som bekräftar regeln. En trana som valt att gå sin egen väg. Att inte följa den stora massan. En klok trana alltså. Ja, kanske.