Påverkade bebisar och döda plantor

Sitter och lyssnar på debatten rörande amning och alkohol. Jag tycker det är lite konstigt att man inte tycker 0,3 promille är farligt. Alltså att det "bara" går över 0,3 promille alkohol i bröstmjölken. Nu har inte jag följt denna diskussion speciellt noga. Det har jag inte. Men med detta lösryckta fragment, som mycket väl kan vara tokigt tolkat av mig,  rörande hur många promille som går över i bröstmjölken funderar jag. Vid 0,2 promille säger lagen att du är rattfull. Du får alltså inte köra bil. Du anses vara en fara för medtrafikanter. För andra människor. Med det framför ögonen får jag inte ihop det. Jag får inte ihop att man som förälder kan tycka det är helt ok att utsätta sitt barn för det. Att man ifrågasätter varför man ska avstå helt från alkohol under tiden man ammar. Man anser alltså att bröstmjölken är viktig. Men inte så viktig att man kan avstå alkohol. Att man gör sitt yttersta för att den enbart ska innehålla nyttigheter. Att man kan sätta barnet i första rummet. Under en begränsad tid. Är det nutidens föräldrar i ett nötskal? Man offrar ingenting av sitt liv och leverne. Till förmån för barnets. Barnet får vackert anpassa sig efter den familj det har fötts in i. Jag menar naturligtvis inte att man ska vrida sig krokig för att vara bebisen till lags. Så menar jag inte alls. Men om man vill att barnet ska anpassa sig borde man kunna göra det själv också. Ge och ta liksom.  

Oavsett vad alla dessa olika forskningar visar. Oavsett vad jag tycker. Allt beror ändå på vad man väljer att tro på. Vad man tycker passar sin egen livsstil bäst. Just nu anser alltså livsmedelsverket att det inte är farligt med några glas vin när man ammar. Om några år har man sett huruvida det blev några konsekvenser av detta eller inte. Som med "fettdieten". Som forskningen sa var så bra. Den var så fantastiskt bra från början. Nu är den inte lika bra längre. Efter några år har någon annan forskning sett de negativa konsekvenserna av allt fett. Om man nu väljer att tro på den forskningen.

 

Det är mina fingrar det sitter i. Döden alltså. Det måste vara så. Måste.

Varför blir det annars så här? Så fort jag petar på plantorna. Att vattna och snurra på krukorna går bra. Men börjar jag ens tänka tanken på att röra vid dom då händer det. Bladen skrumpnar ihop. Planterade om gurkplantorna. Resultatet lät inte vänta på sig. Döden..... Inte på alla. Än. Men det hinns nog med.

Börjar inse att det förmodligen inte blir några hemodlade gurkor i sommar. Köpta plantor är inte fel. Men det hade varit roligt att lyckas. För en gångs skull.