Jag och tonårsdöttrarna åkte en sväng. För att titta. Prata. Umgås. Vi hittade ett gäng fåglar som inte bara pratade. Tror bestämd de mätte krafterna. Alla fem.
Fascinerande med dessa vita "bollrumpor". För att inte tala om de röda ögonbrynen. Eller vad man nu kallar dom. Man känner sig utvald på något sätt. När man får bevittna sådant.
Än mer utvald känner jag mig som får bo så vackert. Och att jag faktiskt har vett att uppskatta det. Nästan varje dag. Om vädret är fint. Annars vetesjutton om jag tycker vi bor så fantastiskt. När det regnar på tvären. Eller när det är 30 grader kallt. I flera dagar. Då uppskattar jag nog inte riktigt allt lika mycket. Alls. Men i dag. I dag uppskattar jag det. Fullt ut. Nästan. Om det inte var för alla dessa knott som envisas med att trivas här också. Och verkar ha en förkärlek för just mitt blod.
Så där ja. Då var det dags igen. För ett litet utbrott. Av en vulkan. På Island. Kan tänka mig att de flesta nyhetsuppläsare blev lite nervösa. Över om det skulle klara av att uttala vulkanens namn. Innan de visste. Att just den här vulkanen har ett löjligt lätt namn. Om man jämför. Och så klart ska vi göra det. Fjolårets vulkan hette Eyjafjallajökull. Årets heter Grimsvötn. Larvig. Enkelt. Namn alltså.
Jodå, jag lånade bilden här
Askmolnet som sprids är allt annat än larvigt. Det gnälls på Island och islänningarna. Som om de bestämmer över vulkanernas utbrott. Som om de gjorde detta för att jävlas. Med sig själva. Eftersom det är öborna själva som drabbas värst. Kanske är det så att vi borde rannsaka oss själva lite. Kanske är vi medbrottslingar. Vi och/eller våra förfäder. Kanske är det alla föroreningar som ligger bakom detta. Som gör att glaciären smälter och orsakar vulkanutbrott. Inte vet jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar