I år ser de ut så här.
Löjligt. Larvigt. Fånigt. Korkat. Är det konstigt att jag misströstar? Inte ett dugg. Faktiskt. Blir det några gurkor i år? Kanske inte just här. Men säkert hemma hos någon annan. Men jag ska åka och köpa en planta. Bara för att.
För ett år sedan skrevs en remiss för att ena tonårsdottern skulle få operera bort sitt födelsemärke. Jag skrev om min förhoppning. Förhoppningen om att det skulle vara en skicklig kirurg. Som bara lämnade ett litet ärr. Det blev inte riktigt så. Eller ärret i sig är ganska litet. Det är "hundöronen" som är problemet. Och hur det slutar vet vi inte än. Tidigast i höst vet vi. Men vad är det man säger? Inget är som väntans tider. Eller?
Det skrevs en annan remiss också. Gällande hennes fot. Knölen på fotens vara eller inte vara skulle beslutas. Det beslutades att den skulle vara kvar. Men det beslutet står inte kvar. Knölen ska ju som bekant opereras bort. Snart. Landstinget hade inte många rätt i fjol när det kom till ena tonårsdottern. Kan man kanske summera det hela.
I år är det nog precis som vanligt den här tiden. Man längtar. Till sommar och ledighet. Till äppelblom
och syrendoft.
Och inte minst till värmen. Den verkar sitta hårt inne i år. Den globala uppvärmningen till trots.
Det är väl en rackarns tur att dom säljer gurkor på ICA.. :)
SvaraRadera(fast dom hemmagjorda är ju så mycket godare..)