Barnkalas

Det vankas kalas. Tittar man på vad som är beställt till kalaset kan man inte tro att födelsedagsbarnen blir myndiga. Det kan man inte. Utöver detta är en fiskdamm beställd. Jodå. Dom ville ha det med. Så. Vad gör man? Man handlar påsar och godis. Man planerar vart fiskedammen kan vara. Vad man ska använda som spö. När jag var liten var det moderns skurkäpp. Med ett snöre listigt fastsatt där hon annars nöp fast skurborsten. Kanske ska vi ta min nu då. Med smutsgrått trassel i ena ändan. Inte så kul kanske. Blir nog ett vanligt metspö.
Det roliga i kråksången är att fiskedamm betyder att jag och maken får vara hemma. För att fixa med den liksom. Vi får vara med. Visserligen i bakgrunden men ändå. Vi får vara där. Liksom.

Jag har inte googlat på mina groddars märkliga beteende. Det har jag inte. Jag har flyttat på dom. Lite. Så får vi se vad som händer. Men att det ska vara så märkvärdigt att få till några sketna tomatplantor och gurkplantor trodde jag väl aldrig. På jobbet har vi odlat flera år på raken och där har det bara växt. Av sig själv liksom. Men inte här hemma inte. Nej då. Här är det märkvärdigt. Väldigt märkvärdigt.

Så här ser en döende grodd ut. Bladen rullas liksom ihop. Dagen efter detta skett brukar stjälken vika sig. Ganska precis under bladet. Sen är det klart. Då är döden ett faktum.