Jag tog fram mina gympadojjor. Jo, jag gjorde det. Det var vår i luften den dagen. Solen sken. Det var varmt. Varm för att bara vara mitten av mars. Favvodojjorna åkte fram och på. Coola benvärmare lite lätt nerhasade runt vristerna. Solglasögonen på näsan. Vår! Trodde jag. Det gick över.
Det har stormat. Med och utan snö. Det har haglat. Det har regnat. Det har varit svinkallt. Det har varit allt utom vår. Allt på grund av mina gympadojjor. Men ni kan vara lugna. Jag har ställt undan dom. Tar förmodligen inte fram dom före midsommar. Det är nog bäst så. För alla. Men speciellt för mig. Nu när ni vet. Vet vem som pajjade vårens ankomst. Jag ska aldrig göra om det. Tror jag. Men jag lovar inget.
Magiskt tänkande? Jag? Kan jag väl aldrig tro. Så fungerar det väl inte? Eller gör det det? Om jag spottar tre gånger över axeln, hoppar jämfota över första bästa brunnslock, går runt stegen och ylar mot månen. Då räknas inte mitt misstag med dojjorna. Visst gör det inte det?
Ha! Jag tog på mig en vårigare jacka häromdan... den första dagen det tog i och tokblåste, så jag är rädd att det kan vara mitt fel att det blev bakslag..?! suck...
SvaraRaderaMen snälla Anna, hur kan du tro att det är du som rår för vårens tillbakadragning? Jag tog på favvodojjorna dagen INNAN stormen!
SvaraRadera