Håller tummar och tår!

Sitter och tänker. Tänker tunga tankar. Tankar som gör ont. När man tänker dom för långt. Jag sitter i den sitsen att jag kan välja att inte tänka tankarna så långt att dom gör ont. Jag vet en som inte kan välja att inte tänka dom tankarna. En tjej jag gick undersköterskeutbildningen med. Den tjejen sitter i detta nu i Umeå. Vakandes. Över en nyopererad son. 14 år är hennes son. Han är opererad för hjärntumör. 14 år! Den upptäcktes i går kväll. För ett dygn sedan. Jag håller alla tummar och tår i världen för att allt ska sluta väl. Jag tänker på dom så hjärtat värker. 14 år. Livet har knappt börjat. Grabben borde sitta hemma och trotsa alla regler som finns om att lägga sig tidigt just nu. Han borde sitta uppe i smyg och spela tv-spel. Chatta med kompisar. Inte ligga uppe i Umeå. Nyopererad. Det är fel. Så fel!

Livet kan vända i 180 grader. Vips! Utan att man hinner med. Blev jag abrupt påmind om i kväll. Nu påminner jag er andra. Ta vara på livet. Här och nu!