Första dagen i nya testet!

Jodu. Kollegan hon vågade hon. Kommentera på fel inlägg. Om hon hade tänkt sig vara med i tävlingen om att komma sist i kommentatorsfältet. Men det vet man aldrig med henne. Hon kan göra tokiga saker. Bara så där. Men jag ska hjälpa dig. Om det är så att du faktiskt vill vara med och tävla. Gå in här och kommentera. Du får mer än gärna kommentera alla inlägg. Men du är inte med och tävlar då. Bara så du vet.

Här fortsätter det blåsa. Herregud, vilken dag i ordningen är det så? Måste ha blåst i minst en vecka nu. Tråkigt och trist. Det är vad det är. Med blåst alltså.

Jag ställde mig på vågen idag. Fyy.... Har aldrig vägt så här mycket. Jo, när jag väntat barn. Tvillingar! Jag hade satt ett rimligt mål. - 4 kilo till sommaren. Nu är det 5 kilo som ska bort! Vad gör jag för fel? Trodde kroppen skulle bli snygg. När jag slutade röka och började träna. Men icke! Det blir bara värre och värre ju. Nu sitter det minst två och läser detta och tänker "muskler väger mer än fett, hon har byggt muskler" och lägger till "fattar hon inte det?". Men så är det inte. Jo. Att muskler väger mer än fett. Det vet jag. Men om jag spänner musklerna så är det annat löst runtomkring. Både ovanför och nedanför muskeln. Som liksom jäser ut. Som gör att jag inte kan ha mina byxor. De byxor som jag hade för ett halvår sedan. Provade några par i fredags. Med lite vilja och massor av våld gick det att få byxorna över låren men sedan var det stopp. Att knäppa dom var ren idioti. Det gick ju inte att andas! Det värsta är att jag inte överdriver. Inte det minsta.

Bilden är lånad här

Så. Nu står jag här. Med två par byxor. Ett par är köpt strax före jul och börjar redan bli för litet. Det andra paret är sex år. Sex år! Och då rasade de ner. Om jag inte hade skärp. Nu sitter de väl infällda i valkarna på magen.

Alltså. Jag har kommit fram till en sak. Det är inte att jag växer ur kläderna som är det värsta. Det är det inte. Även om man kan tro det. Vad som är värst? Att inte veta vad det beror på. Eller vad jag kan göra åt det. 

Men nu har jag påbörjat ett test. Ett test som ska pågå i exakt en månad. Jag har lagt om träningen och kosten har jag jonglerat lite med. Funkar inte det här kör jag nästa test. Jag menar. Vad är två månader? Av ens liv. Inte mycket. Inte mycket alls! Samtidigt fortsätter jag hos "min" homeopat. Det vill säga. Jag fortsätter vakna onödigt tidigt. Varje morgon! Oavsett. Och jag fortsätter äta ordinerade piller. Ett tag till. Kanske han har något mirakelpiller för viktnedgång också. Vem vet. Att jag inte tänkt på det. Borde nog slå en signal och fråga. Jag menar. Fråga kan man alltid göra. Eller?