Det var droppen.

Jag bara måste. Kan inte låta bli liksom. Måste! Hela kroppen skriker. Rakt ut. Gör det!!!!

Inte bara en droppe. Utan två! Och tittar man noga kan man se en tredje.

Droppen finns där. Jag lovar. Det är bara det att den inte syns. Den har liksom dykt ner. Med ett splasch!

Det här är nog favoriten. Som en spökdroppe liksom. Fin!

Nu så. Nu har jag fått det ur kroppen. Det var skönt. Då kan vi gå vidare i livet. Jag lovar inte. Det gör jag inte. Men det kommer dröja innan jag lägger ut några fler droppbilder.

Jag längtar tills i morgon. Det gör jag. Vuxna människan håller på att bli tokig. Av längtan. Galna tantsjukan är nära. Vad jag längtar till? Hmmmm. Låt mig se. Vi kan säga så här. Vissa skulle nog ruska på huvudet och säga att jag är galen. Andra är säkert lite avundsjuk. Vissa utan att erkänna det. Öppet i alla fall. Några säger "varför". Sen finns det dom som bara rycker på axlarna. Och säger "och". Men än så länge får det vara en hemlis. Vad jag längtar till alltså. Min hemlis. I morgon kväll. Då. Då ska jag berätta. Jag lovar.