Jag var modig. Det var jag. Frågar man min mor håller hon med. Att jag var modig. När jag köpte gröna gardiner. Väldigt gröna gardiner.
Frågar man maken om han tycker jag var modig blir nog svaret "nej"! Han tycker inte om grönt. Alls. Men.
Jag fegade ur lite. Vågade inte köra med enbart grönt. Var alltså inte jättemodig. Bara lite modig.
Köpte vita gardiner med gröna tulpaner på. Som naturligtvis matchar de helgröna.
Maken har inte sagt något till mig. Om de gröna gardinerna. Bara till ena tonårsdottern. Det enda han sa var "vad grönt det blev". Huruvida han såg att det var nya gardiner förtäljer inte historian. Än.
Det mest förvånande är nog att jag är nöjd. Med de gröna gardinerna. Så nöjd att jag på fullaste allvar funderar på att köpa till lite gröna detaljer. Nej, mamma, jag har inte feber. Inte ens lite.
snyggt!!!!
SvaraRaderaDet är fint med grönt. Och så är det en fin känsla när man gör något som man trodde kanske skulle bli fel eller konstigt och så stannar inte världen som man kanske befarade... Oavsett om det handlar om gardiner eller annat så är det härligt att märka att det går att tänja rätt bra på begreppen, att världen ibland till och med blir vackrare efteråt. :-)
SvaraRaderaUrsnyggt!
SvaraRaderaKan inte annat än hålla med. Det blev banne mig bra. Yngsta dottern seglade in genom ytterdörren bara för att raskt häva ur sig "åååå, nu är det riktigt trevligt att vara här, så ljust å så, så sommrigt på något vis". Hmmm, undra vad man ska köpa för färg på gardinerna till vardagsrummet då? Så sommarkänslan håller i sig menar jag.
SvaraRadera