Undanflykter

Jag gör allt jag kan för att komma undan. Komma undan bokeländet. Den som aldrig tar slut. Det finns böcker som är så. Som aldrig tar slut alltså. Spelar ingen roll hur mycket eller ofta man läser. Bokeländet tar aldrig slut.
Jag tvättar. Hjälper ungdomarna koka choklad. Fast dom inte behöver hjälp. Fotar lite. Eldar. Ringer en vän. Som inte svarar. Släpper ut hunden. Onödigt många gånger. Suckar. Sneglar på bokeländet när jag går förbi bordet. Och drömmer mig bort. Långt bort.

Har hittat något som ger mig lite ont i kroppen. Äntligen. Men det fanns inte på gymmet. Nej då. Det fanns på jobbet. En promenad med vagn. I uppförsbacke. Gjorde susen. Skinkorna gör ont! Inte väldigt ont men dom känns. Hahaha. Nu ska jag väl erkänna att vagnen vi har på jobbet inte är en vagn i den storlek du tror. Den är i storlek stor. Jag får plats i den. Jag sitter väldigt skönt i den dessutom.
Sen finns det en sak till som smärtar. Mina sittknölar. Dom känns. Ordentligt. Tack vare....

 ....ja, inte cykeltrampan men väl sadeln. Att cykla gör ont. I rumpan. När man är otränad. Det vet jag.

Nu har mirakelblomman börjat blomma. Ser ut att bli fyra blommor. Den är så fin.

Nu är det nog med undanflykter. Jag har inget val. Måste ta tag i bokeländet. Nu!