Puuh...

....så där ja. Då var första träningen på egen hand avklarad.
Min absoluta mardröm blev sann. Det var fullt med folk där. Jag hade en svag förhoppning om att alla satt hemma och tittade på handboll eller nå´t. Men icke! När jag klev innanför dörren var det tre personer där. Lagomt när jag kommit igång ramlade det in två till. Innan jag var klar hade det kommit ytterligare två. Har inte folk något hem? Måste de träna precis när jag ska göra det?
Det jobbigaste är inte att visa upp min otränade kropp. Inte ens min hyperventilering känns pinsam. Vilket den borde. Absolut. Men. Nä. Det jobbigaste är att jag blir så in i bängen röd i ansiktet. Eller röd. Mer lila. Eller kanske rent av röd-lila. Å fort. Det tar nog inte mer än en par minuter så lyser ansiktet med sin närvaro. Men jag bangade inte. Jag tränade. Jag tränade hårt. I alla fall hårdare än sist.

Jodå, bilden är lånad från internet

Sist fnulade jag på med crosstrainern i 20 minuter. På dessa minutrar hann jag 2,5 km. I dag fnulade jag på i 22 minuter. Å hann 3 km! Med andra ord borde tempot ha varit lite högre i dag. Även roddmaskinen fick sig en omgång. Ska bli spännande att se om jag får någon träningsvärk den här gången då. Söndagens träning känns fortfarande inte någonstans.