Walk the line.

Att promenera med Äsch kan vara en alldeles underbar stund. Men det kan lika gärna vara en stund där man ber till de högre makterna. Där man funderar på om det här med hund verkligen är min grej. Hon är liksom inte alltid lika. Hon har en stor personlighet. Ibland visar hon den lite väl mycket bara. Eller det vete katten om det är sin personlighet hon visar. Det är mest bara en vansinnigt tjurig sida som kommer fram. När jag tänker efter kanske det är så att hon har selektiv hörsel. Att hon inte alls är tjurig. Bara döv. Men i dag var det en alldeles underbar stund. En promenad att älska helt enkelt! Hon gick inte "fot" hela tiden. Det gjorde hon inte. Men hon drog inte. Bitvis gick hon faktiskt "som en klocka".

   

Jaha, så har då en kvällstidningen gjort sin årliga undersökning om hur mycket folk tjänar. Det är ju bra för alla nyfikna. Jag är inte nyfiken. Jo, det är jag men inte när det gäller vad folk tjänar. Jag förutsätter att man tjänar det man förtjänar. Blåögd? Ooo ja! Men det gör inget. Jag vet att bakom vissa inkomster ligger det dubbla jobb. Eller i alla fall många timmars arbete. Jag är inte ett dugg avis på de som jobbar näst intill dygnet runt. Jobbar man mycket ska man naturligtvis ha mycket betalt. Sen kan man självklart diskutera orättvisan i lönesättningen. Men det tänker jag inte göra. Inte nu. Det får bli en annan gång. Jag vill bara att du tänker efter en eller två gånger innan du fäller kommentaren "jaha ja, tjänar han/hon så mycket. Inte undra på att han/hon kan göra/köpa/ha så mycket" eller "hur kan han/hon tjäna så mycket på X, det gör ju inte jag?". X:et är i det här fallet lika med arbetsplats eller arbetsgivare. Den du känner avundsjuka eller missunsamhet mot kan vara en som "jobbar häcken av sig". En som har två eller kanske tre arbeten.
Jag har ett arbete. Ett väldigt lågavlönat arbete. Ett arbete som inte är heltid. Jag kommer aldrig hamna på några "vem tjänar mest listor" i kvällstidningarna. Men det gör inget. Jag har själv valt. Eller det är ju en sanning med modifikation. Jag hade valt själv. Sedan la sig arbetsgivaren i och valde åt mig. Det blev inte bra. Det blev faktiskt inte alls bra. Så nu kan det bara bli bättre, knappast sämre.