Jag som normalt den här tiden på året brukar toklängta efter vintern känner en viss längtan efter sommaren. Kanske den nya husfärgen har väckt liv i något jag inte trodde jag hade. Lusten att plantera och göra fint ute. Det är nästan så jag blir rädd för mig själv. Den där hjärnskakningen jag hade för några år sedan. Det kanske blev större skada än vad farbror doktorn trodde. Jag skulle vara observant på om jag fick några personlighetsförändringar sa han. Kanske kommer dom retroaktivt. Kanske man skulle ringa och fråga. Eller så låter man bli och hoppas att omgivningen inte märker något. Fast det blir nog svårt. Maken kommer med all säkerhet misstänka att något är galet om jag börjar rensa ogräs, plantera och faktiskt ta hand om växtligheten ute. Håller det dessutom i sig mer än en kvart vet han att något är fel.
Nu har jag en fråga till Kollegan. När åker vi? Augusti 2011? Jo, jag lider nog av försenade sviter från hjärnskakningen. Det måste vara så.
Tja....första halvan borde bli bra.
SvaraRaderaVi sticker!!!
SvaraRadera