Jodå, jag har kommit hem.

Efter en lång söndag. En söndag som var så lång att den hotade måndagen. Efter den långa söndagen kom vi faktiskt hem. Men innan vi lämnade den gröna ön bakom oss tog vi en sväng "på stan". För lite sista-minuten-shopping. Presenter skulle köpas. Viktiga sådana. Till yngsta dottern, en och annan pojkvän och oss själva naturligtvis. Vilka har inte gjort rätt för presenter om inte de som gått fötterna av sig under tre dagar? För gått har vi gjort. Kors och tvärs. Gata upp och gata ner. In i en park och ut igen. Till och från pubarna. Trots att vi gått samma gata trehundratjugosju gånger upp och ner var det inte förrän sista dagen jag såg dom.

Lyktstolparna. De var väldigt fina. Speciellt om man jämför med de vi har här hemma. Det är inte så konstigt att jag inte såg de tidigare. Faktiskt inte konstigt alls. Om man inte ville komma in och lukta konstigt. Eller konstigt och konstigt. Skit helt enkelt. Hundskit. Det är inte många som plockar upp efter sina fyrbenta vänner kan jag tala om. Jag vet. Pratar av egen erfarenhet.

Vi lämnade ett gråmulet Irland bakom oss när vi klev in på flygplatsen. I tid. Och det var tur. Vi behövde lite tid. Först var vi tvungna att packa om lite. En väska vägde lite för mycket. Sedan skulle vi ju passera säkerhetskontrollen. För er som hänger här rätt ofta så vet ni förmodligen hur det gick när vi skulle lämna Sverige. Det pep! I ett. Den här gången tänkte jag ta av mig allt som kunde pipa. Gjorde succé som nakenvandrare genom metalldetektorn. Skämt och sido. Men jag tog av både skor och tjocktröja. Och det pep. Japp! Det gjorde det. Men jag behövde bara vända om och gå igenom en gång till. Då gick det bra! Hahaha!!

Vi hann faktiskt sitta still och bara vänta ett tag också. Innan vi äntrade planet. Som passagerare nummer fyra, fem, och sex. Bra jobbat av tre trötta.

Att flyga kvällstid är inte speciellt intressant när man väl kommit ovan molnen. Det är mest svart då. Väldigt svart.

Vad kommer vi sakna då? Förutom all shopping. Publivet möjligtvis. Det var trevligt.

Och gott!

Då Blogger verkar driva med mig i kväll andvänder jag inlägget för att tacka Marina på Kreta för hennes besök här och önska henne välkommen in. Kul när nya läsare lämnar en rad efter sig!