Ännu en helg till ända.

När man är hemma och försöker vila sig i form är helgen extra efterlängtad. Äntligen lite sällskap! Vardagar hemma på soffan är inte riktigt min grej. Att bara vara är jobbigt. Men framför allt tråkigt. Så tråkigt att klockorna världen över borde stanna. Av sympati. Men icke. Det tickar på som aldrig förr. Armen börjar bli bättre. Men det går sakta. På tok för sakta. Den inflammationshämmande medicinen jag fick är säkert bra. Men inte för min mage. Den protesterar. Med smärta. Det verkar som jag måste välja. Ont i armen eller ont i magen.
Äsch blir helt slut av att lyssna på mina suckar.

Så kom den då till slut. Snön alltså. Men nog var det väldigt mycket liv för det lilla som faktiskt kom. Det var ju knappt att taken hann bli vita innan regnet tog över. Men ett kort fick jag i alla fall. På den omtalade snön.

Ett par glada vänner var här på middag i går. Tänk så mysigt det är att sitta och småprata med trevligt sällskap. Efter några glas "gott" till maten lovar man både det ena och det andra. Man skrattar lätt och ledigt åt sånt som till vardags på sin höjd kan få ena mungipan att höja sig. Efter en kväll i glada vänners lag har livslängden ökat med 10 år. Om det stämmer att ett gott skratt förlänger livet. Jag har dessutom lovat att åka med till Fäviken nästa sommar. Bara en sån sak. Det plussar på ytterligare några år på livslängden.

En bra helg kan inte annat än avslutas på ett bra sätt. Den här årstiden betyder det styckning av älg. Nu när min arm är satt ur funktion innebär det att tonårsdöttrarna får skära desto mer. Tur tonårsdöttrarna har arbetsvilliga pojkvänner. Andra tonårsdotterns pojkvän håller som bäst på att läras upp. Hur man skär till de bitar som ska bli köttfärs. Han sköter sig riktigt bra måste jag säga. Har tålamod som ingen annan i den här familjen. Ena tonårsdotterns pojkvän fick sköta vågen. Att paketera och väga köttfärsen är nog så viktigt. Även han skötte sig bra. Faktiskt lika bra som sist. Maken är chef på själva malandet. Det är viktigt att sätta rätt man på rätt plats när mängder av kött ska hanteras. Vad jag gjorde? Jag kom med glada tillrop. Titt som tätt. Jag peppade tonårsdöttrarna när de var less. Jag var en stjärna på att slipa knivar. Och till sist. Jag stoppade in det färdigpaketerade köttet i frysen.

Nu när det är fullt i alla frysar betyder det att skogen är några älgar fattigare. :-D