Ett med naturen.

Har precis konstaterat att oktober är en vecka för lång. Just den här veckan borde inte finnas. Den finns inte i mitt huvud i alla fall. Jag har vid ett flertal tillfällen under dagen trott att det här är nästa vecka. Går det att ordna? Man borde kunna ansöka via EU om månadsförkortning. Kan man söka om arbetstidsförkortning borde man kunna söka om månadsförkortning också. Det är ju en form av arbetstidsförkortning. I allra högsta grad. Men det kanske jag är lika ensam om att tycka som ett grönt träd är unikt om hösten.

Helgen har passerat. Utan några större fadäser. Jag gav mig på lite sockstickning. För att prova om armen höll. Det gjorde den inte. Men nu är paret nästan klart och då duger det inte att sluta. Eller, det går inte. Risken är väldigt stor att jag glömmer hur det var jag gjorde. Då kan det sluta med en randig och en rutig socka. Då måste jag färga dom. Svart. Det blir inte speciellt kul. Så, det är bara att bita ihop och sticka klart. Jag får försöka tänka på något mjukt och avslappnande under tiden. Som vatten.

Fast kanske inte forsande vatten. Det är varken speciellt mjukt eller avslappnande. Det är mest bara mäktigt. Och mäktig är nog det sista jag känner mig när jag stickar. Mer upprorisk och spretig. Som naturen om hösten.

Nog ser de gulnande björkarna lite uppkäftiga ut. Bland alla gröna granar. De träd som tappat sina löv spretar med de nakna grenarna lite hit och dit. Så ja. Jag är nog lite lik moder jord när allt kommer kring.

Tänk bara den gången myndige sonen frågade högt och ljudligt i kassakön "vad äj det däj?", vilt pekandes på ställningen med kondomer. Damen. Alltså damen med stort D som stod bakom mig spetsade öronen och såg ut att tänka "nu ska det bli intressant att se hur den unga modern tar sig ur denna situation". Att tonårsdöttrarna skrek i högan sky av värmeslag där nere i vagnen störde Damen i fråga föga. Att jag försökte handla mat med tre små barn var tydligen inte imponerande. Nej då. Damen ville mest se hur jag skulle lösa kondomsituationen. Tji fick hon. Eftersom mitt ansikte började skifta färg....

....likt hösthimlens solnedgång av både stress och begynnande värmeslag svara jag myndige sonen "påminn mig när vi kommer ut till bilen så ska jag berätta vad det där är". Samtidigt pekade jag på kondomställningen. Tydligt. Övertydligt. Så jag skulle vara säker på att Damen såg.
Vad Damen inte vet är att när vi kom ut till bilen hade sonen glömt sin fråga. Jag kan bara hoppas att han i dag vet vad det däj äj.